Sigurd
Klockares föräldrar växte upp i byn Vojakkala vid svensk-finska gränsen,
fadern Karl Johan i den svenska delen av samh
© Norrländska Socialdemokraten. Fotograf
okänd. | b.1913 |
|
ället och modern Ida Karolina i den finska. Fadern arbetade i gruvan i
Kiruna, men efter storstrejken 1909 tillhörde familjen Klockare, som nu
hade utökats med två barn, den grupp svenskar som emigrerade till
Brasilien för att söka lyckan som farmare. Efter tre misslyckade år
återvände familjen till Sverige och malmfälten; de båda barnen avled i
samband med resan från Brasilien.
Sigurd Klockare föddes i
Malmberget 1913 och växte upp på Seskarö i Haparanda skärgård dit
familjen hade flyttat år 1916 då fadern hade fått anställning på
Granvikens sågverk. Senare arbetade fadern också som maskinist på en
hjulångare som gick mellan Haparanda och Luleå.
När
hungerkravallerna på Seskarö ägde rum på våren 1917 var Sigurd 4 år
gammal. Han har berättat att han minns soldaterna med sina trekantiga
hattar. Dessa händelser kom han att skildra 50 år senare i boken
Svenska revolutionen 1917-1918. Boken gav senare upphov till
teaterföreställningen Nöd bryter lag, Seskaröspelen, som gavs
på Seskarö somrarna 1981 och 1982 i 20 föreställningar med en publik på
tusen personer i genomsnitt.
Efter avslutad folkskola fick Sigurd
arbete på ett av sågverken på Seskarö. Och vid fyllda 18 var han mogen
för AK-arbete (nödhjälpsarbete anordnat av Statens
Arbetslöshetskommission), men det tunga arbetet passade honom inte, han
ville studera och det gjorde han genom korrespondenskurser, bland annat
i svenska och i fotografering.
Hans intresse för läsning gjorde
att han sökte sig till ungdomslogen Nyåret och senare till
godtemplarlogen Öblomman på Seskarö där han fick tillgång till
logebibliotekets 300 böcker.
Tillsammans med andra läshungriga
arbetare startade han också ett ABF-bibliotek på Seskarö, till en början
med boklådor från Centralbiblioteket i Luleå.
I en artikel i
Tidningen Vi (1989, nr 43) berättar Sigurd för Tage Sjödal:
” –
Min första stora litterära upplevelse är knuten till veckotidningen
Konsumentbladet, som hade börjat utkomma 1913. I mitten av
tjugotalet publicerades där några postuma dikter av Dan Andersson, som
väl knöt an till marskvällarnas vemodsljus i pubertetsåren.
Det
nummer av Konsumentbladet som gav den unge Sigurd en extra kick
var det som kom 2 februari 1935. Där inledde Sven Stolpe en artikelserie
om 13 unga författare. Dessa artiklar inspirerade till mer läsning, bl a
antologin Fem unga.”
Han har också berättat att det var
läsningen av Olof Högbergs Den stora vreden - "denna
norrländska näverkont stuvad med sägner och minnen" -som väckte hans
intresse för historia (Norrländska Socialdemokraten 1987-07-10, i en
artikel av Sven Thiessen).
Efter studier vid Brunnsviks
folkhögskola (1936 -1938) och vid Työväen Akatemia i Helsingfors (1938)
började Sigurd arbeta som fotograf och journalist. 1943 fick han
anställning vid fackförbundstidskriften Sia (Skogsindustriarbetaren),
vars chefredaktör och ansvarig utgivare han var under åren 1956 – 1973.
Sigurd Klockar skapade vad som kallats den första moderna
fackförbundstidskriften med en blandning av reportage, analyser och
kulturella inslag. Han skrev otaliga artiklar och recensioner i
tidskriften (under signaturen Esco). Många författare gavs också
möjlighet att debutera i tidskriften. En av dem var Birger Vikström, som
också var krönikör i tidskriften under en tid och som han blev nära vän
med. För Lennart Wallström (Norrländska Socialdemokraten 1989-08-24)
berättar Sigurd: "Vi firade en underlig jul tillsammans. Jag var skild
och kokade skinka och lutfisk samt ordnade julbord. Birger hade fått i
uppdrag av Ivar Öhman på gamla FiB att skildra de utslagnas och hemlösas
problem och besökte Pilen, Frälsningsarmén och olika luffarhotell. Han
hade fått förskottspengar åtminstone till texiresor. Han åkte ut på
regelbundna tider och fick väl någon ´klämtare´ vid sina besök. Det blev
en mycket underlig julafton."
Bland de många andra författare som
Sia öppnade sina spalter för fanns Lars Ahlin, Ivar Lo-Johansson,
Vilhelm Moberg, Gunnar Ekelöf, Erik Lindegren, Maria Wine, Gustav
Hedenvind Eriksson, Otto Karl-Oskarsson, Karl Östman, Stig Sjödin,
Arnold Rörling, Bertil Köhler.
Sigurd Klockares eget författarskap
lyfter i första hand fram händelsen och personer ur den svenska
arbetarrörelsen.
Sigurd Klockar har också värnat om den
svensk-finska kulturen, bl.a. som medarbetare i och ansvarig utgivare
för kulturtidskriften Liekki (Lågan).
Han tog även initiativet till
Svensk-finska gränsbygdens historiska sällskap, bildat 1985, som efter
hans död bildade Sigurd Klockares Stiftelse Jukola
med uppdrag att sköta Klockares sommarställe Jukola och där
arrangera seminarier, främja kulturella kontakter över gränsen,
kulturhistoriska studier i gränsbygden, lokalhistoriska studier och
folkbildningsverksamhet och tvärvetenskaplig forskning. Namnet Jukola är
en hyllning till Aleksis Kivi och hans roman Sju bröder; det är
på gården Jukola som bröderna utkämpar sina liv.
1989 promoverades Sigurd Klockare till
filosofie hedersdoktor vid Umeå universitet, Humanistiska fakulteten,
idéhistoriska institutionen, efter förslag från Ronny Ambjörnsson. I
anslutning till det beskrevs hans gärning bland annat med dessa ord:
”Han är en barfotaforskare, en amatör i ordets egentliga bemärkelse. Han
är också en populärvetenskaplig författare av rang. Han är inte bara
ytterst kunnig i den svenska arbetarrörelsens historia, denna kunskap
balanseras också av ett starkt engagemang för de små i samhället. Okända
personer träder, i Klockares författarskap, fram ur historien och talar
till oss om sina drömmar och ambitioner. Humanistiska fakulteten har
genom att utse Sigurd Klockare till hedersdoktor velat hedra en
representant för den i Sverige så stora gruppen av amatörforskare. Ordet
amatör har ursprungligen med älska att göra och Sigurd Klockare älskar
uppenbarligen sitt forskningsområde, den svenska arbetarrörelsens
historia.”
Sigurd Klockare avled 1994.
Delar av Sigurd
Klockares rika boksamling finns idag i Haparanda Stadsbibliotek, i
Haparandarummet. Urvalet av litteratur belyser hans gärning som politisk
och facklig skribent, redaktör, författare, finlandsvän och
hembygdsforskare. Ungefär hälften av böckerna utgörs av skönlitteratur,
ofta dedicerade förstaupplagor. Här finns också – naturligtvis –
årgångar av fackförbundstidskriften Sia, Skogsindustriarbetaren.
